Är den ljusnande framtiden vår?

De flesta av oss, mer eller mindre erfarna ekonomer, gissade redan för något år sedan att systemet med en medveten övervärdering av husmarknaden skulle braka ihop förr eller senare. Priset för en fastighet är vad folk vill och kan betala. Egentligen mycket enkelt.

Dagens politiska lösningar övertalar inte mig. Visst måste paniken stoppas innan kaoset blir totalt och i det avseendet fungerar åtgärderna. Men, skall man sedan låta alla priser gå upp tills dert finns täckning för lånen eller skall man sälja och ta förlusterna relativs snart? I första fallet kommer man att tvingas kompensera kostnaderna med skattehöjningar och i det senare fallet "smyga in " förlusterna i en obalanserad budget, vilket för EUs vidkommande är begränsat och dessutom tar resurser från andra projekt. I USAs fall är situationen ännu mer komplicerad, eftersom statsskulden motsvarar cirka 90.000$ för varje amerikan och varken Afganistan eller Irak-krigen håller på att avvecklas.

I Spanien, där jag nu är bosatt, importerar vi f. n. mer än vi exporterar och eftersom vi byggt cirka 1 miljon lägenheter i en marknad som efterfrågar 400.000 har vi inte mycket resurser för att förbättra produktionsapparaten.

Som privat gissning tror jag att vi behöver ett decennium för att "normalisera" ekonomin och som alltid betalas notan av lågavlönade, storfamiljer och pensionärer.